Knölklocka – campanula rapunculoides, kallas även rättikaklocka.

Den växer på kulturpåverkad mark som i trädgårdar, parker och även vid

bäckar, upp tom zon 6-7.

Den skiljer sig från de andra blåklockorna, genom att de nedre blommor

slår ut före de övre och att den långa klasen är ensidig.

Knölklockan har odlats som grönsak för rotknölarnas skull.

Dels av vikingarna och senare odlades de även under 1700-talet.

Man kan även använda bladen och blommor.

Bladen använder jag mest och då som spenat.

Blomman är fina i en sommarsallad och de har en söt och nötig smak.

Knölarna är ca 1 cm tjocka och ca 5-10 cm långa och de har en smak av

rättika.

Rötterna kokas och tillreds som svartrot eller sparris och kan serveras

med kajplökssmör eller en kall eller varm sås.